Lite onödigt vetande om Brasilien
Ok, det verkar som ha blir lite sen så jag hinner med ett litet inlägg till..
I går var jag och träffade en svensk kvinna som bott här nere i fyra år med sin man, Gunilla. Hennes svenska man har jobbat här hela tiden men nu skall de flytta hem. Gunilla älskar Rio och hade en massa intressanta saker att berätta. Vår fika på två timmar bara skenade iväg. Hon berättade en massa om hennes mans jobb.
Platsen där deras fabrik och kontor ligger är inte det bästa stället i stan om man säger så. Det är beläget mitt emellan tre favelas (fattiga slumkvarter där man inte skall vistas). Inne på dessa favelas är det djungelns lag som gäller, det är där alla narkotika försäljning sker och de flesta som bor där mellan 13-60 år bär pistol. För att komma in till fabriken måste hennes man köra på en liten väg som ligger mellan dessa trefavelas och alla tre slåss om att "äga" denna vägen. För den som "äger" vägen är den som får in mutrna. Företaget måste betala mutor för alla lastbilar som kommer in till fabriken och för alla som arbetar på fabriken för att de skall få passera säkert på den lilla vägen. Problemet är att det ofta förändras vem som styr vägen och så snart en ny grupp är chef över vägen måste nya mutor betalas. Hennes man måste byta bil ett par ggr om året, och ta taxi vissa dagar till jobbet. Han kan inte alltid köra samma väg till jobbet utan måste ta olika vägar varje dag för att inte ha någon form av mönster i sina rutiner (risk för kidnappning etc). Så fort polisen skall göra tillslag i någon av favelarna ringer de först till företaget så de kan ta in alla sina anställda för det regnar kulor över företaget när skottlossningen börjar.
Hennes man berättade att han aldrig sett så många döda människor i sitt liv som han gjort i Rio. De har tydligen en avdumpningsstation vid vägen där de dumpar av alla liken och låter de sedan ligga, eller så slänger dem de i ån, så det är inte helt ovanligt att det flyter runt lik i kanalen.
En dag när han kom körande i rusningstrafiken (ta rusningstrafiken ggr 10 hemma i fem filer åt vardera hållet) så stannade trafiken plötsligt upp och alla som satt i bilarna runt honom slängde sig ner på golvet i bilarna. Hennes man gjorde det samma men hade inte fått upp bältet så han satte sig snabbt upp och kikade ut medans han knäppte loss det. Då kommer det en kille springandes baklänges mellan bilarna med en pistol som han avfyrade mellan bilarna. En bit efter honom kom det ett gäng poliser som sköt emot honom. Så det ven kulor överallt, kulorna slog emot bilar och bussar och grävde sig in i lacken. Efter en liten stund kände han att bilen rörde på sig och tittade upp. Då såg han att en av poliserna låg på hans bil och använde motorhuven som avlastning för sin pistol så han dök ner igen. Efter en liten stund knackade det på rutan, det var polisen som bad honom köra därifrån..
Ok, nu ringer det på dörren, dags för intervju..
Ok, tillbaka igen. Nu fick jag höra lite mer intressant om Rio.. Han jag intervjuade berättade att han hade en vän här som var journalist. Hans kompis hade en ide att om man kom till Rio skulle man bo i en favelas för att få se det "riktiga" Rio. Killen som var här på intervju ordnade då en tur för sin kompis i en favela, en av de osäkra. Det finns säkra och osäkra favelas, de säkra innehåller poliser eller militär och där har de städat bort knarket. Man skall helst inte vara i någon favela men skall man in i en osäker så måste man känna ngn som är respekterad i favelan om man skall in, annars är det väldigt farligt. Journalisten fick i allafall besöka en favela. Senare på eftermiddagen hade de två mötts över en öl. Journalisten hade visst varit kritvit i ansiktet och vägrat prata om vad han sett..
I går fick jag höra att kriminaliteten ökar mest här nere under jul eftersom de släpper ut många av fångarna här nere ur fängelset då så de kan få fira jul..
Det som har slagit mig mest är hur lite ett liv betyder här nere
En av många favelas
Jag har fått kontakt med en kvinna som bor i en favela, hon har en magister från universitete och har bra jobb, men har ändå valt att bo kvar i sin gamla favela. Hon är därför väldigt respekterad häri och hon ger ibland guidade turer i favelan. Så jag och Johannes har varit i kontakt med henne och skall ev upp och titta ngn dag.
Man får höra så mycket historier här nere. Många är säkert kryddade men får lära sig att inte gå och sova när man går i stan. Jag och Johannes har ju väldigt mycket respekt för staden och håller oss i områden som vi känner till och tar taxi överallt. (bevset kommer ni se när man kommer hem, trivselvikten här nere kommer inte direkt av alla promenader...)
Föräldrarna kommer ju på lördag och skall stanna en vecka. Det kommer att bli trångt i lägenheten en vecka men det gör inget. Känns bra att ha dem här i stället för på hotell så man slipper bekymra sig för att de skall gå vilse i mörkret.. Har även bokat en bussresa på måndag då jag skall ta med dem till Paraty ett par dagar.
Paraty, en pitoriansk liten by som är nästan helt bevarad sedan 1600-talet
Där är det lugnt och skönt så kan man få slappna av ett par dagar =)
Nej nu kommer snart Johannes hem från jobbet så jag skall väll försöka se lite upptagen ut så han inte tror att jag bara sitter inne och latar mig på dagarna.
Bli inte för skrämda över det ni läst bara. Har man lite sunt förnuft så är chansen väldigt liten att ngt skall hända. Det värsta vi kan råka ut för tydligen är att bli rånade. Men vi har fått klara instruktioner om att så länge man bara ger dem allt man har på sig så händer inget. Än så länge har vi inte varit med om något här nere och de flesta jag talat med som bott här nere längre perioder har aldrig råkat ut för något.
Ta hand om er där hemma
Kramar
I går var jag och träffade en svensk kvinna som bott här nere i fyra år med sin man, Gunilla. Hennes svenska man har jobbat här hela tiden men nu skall de flytta hem. Gunilla älskar Rio och hade en massa intressanta saker att berätta. Vår fika på två timmar bara skenade iväg. Hon berättade en massa om hennes mans jobb.
Platsen där deras fabrik och kontor ligger är inte det bästa stället i stan om man säger så. Det är beläget mitt emellan tre favelas (fattiga slumkvarter där man inte skall vistas). Inne på dessa favelas är det djungelns lag som gäller, det är där alla narkotika försäljning sker och de flesta som bor där mellan 13-60 år bär pistol. För att komma in till fabriken måste hennes man köra på en liten väg som ligger mellan dessa trefavelas och alla tre slåss om att "äga" denna vägen. För den som "äger" vägen är den som får in mutrna. Företaget måste betala mutor för alla lastbilar som kommer in till fabriken och för alla som arbetar på fabriken för att de skall få passera säkert på den lilla vägen. Problemet är att det ofta förändras vem som styr vägen och så snart en ny grupp är chef över vägen måste nya mutor betalas. Hennes man måste byta bil ett par ggr om året, och ta taxi vissa dagar till jobbet. Han kan inte alltid köra samma väg till jobbet utan måste ta olika vägar varje dag för att inte ha någon form av mönster i sina rutiner (risk för kidnappning etc). Så fort polisen skall göra tillslag i någon av favelarna ringer de först till företaget så de kan ta in alla sina anställda för det regnar kulor över företaget när skottlossningen börjar.
Hennes man berättade att han aldrig sett så många döda människor i sitt liv som han gjort i Rio. De har tydligen en avdumpningsstation vid vägen där de dumpar av alla liken och låter de sedan ligga, eller så slänger dem de i ån, så det är inte helt ovanligt att det flyter runt lik i kanalen.
En dag när han kom körande i rusningstrafiken (ta rusningstrafiken ggr 10 hemma i fem filer åt vardera hållet) så stannade trafiken plötsligt upp och alla som satt i bilarna runt honom slängde sig ner på golvet i bilarna. Hennes man gjorde det samma men hade inte fått upp bältet så han satte sig snabbt upp och kikade ut medans han knäppte loss det. Då kommer det en kille springandes baklänges mellan bilarna med en pistol som han avfyrade mellan bilarna. En bit efter honom kom det ett gäng poliser som sköt emot honom. Så det ven kulor överallt, kulorna slog emot bilar och bussar och grävde sig in i lacken. Efter en liten stund kände han att bilen rörde på sig och tittade upp. Då såg han att en av poliserna låg på hans bil och använde motorhuven som avlastning för sin pistol så han dök ner igen. Efter en liten stund knackade det på rutan, det var polisen som bad honom köra därifrån..
Ok, nu ringer det på dörren, dags för intervju..
Ok, tillbaka igen. Nu fick jag höra lite mer intressant om Rio.. Han jag intervjuade berättade att han hade en vän här som var journalist. Hans kompis hade en ide att om man kom till Rio skulle man bo i en favelas för att få se det "riktiga" Rio. Killen som var här på intervju ordnade då en tur för sin kompis i en favela, en av de osäkra. Det finns säkra och osäkra favelas, de säkra innehåller poliser eller militär och där har de städat bort knarket. Man skall helst inte vara i någon favela men skall man in i en osäker så måste man känna ngn som är respekterad i favelan om man skall in, annars är det väldigt farligt. Journalisten fick i allafall besöka en favela. Senare på eftermiddagen hade de två mötts över en öl. Journalisten hade visst varit kritvit i ansiktet och vägrat prata om vad han sett..
I går fick jag höra att kriminaliteten ökar mest här nere under jul eftersom de släpper ut många av fångarna här nere ur fängelset då så de kan få fira jul..
Det som har slagit mig mest är hur lite ett liv betyder här nere
En av många favelas
Jag har fått kontakt med en kvinna som bor i en favela, hon har en magister från universitete och har bra jobb, men har ändå valt att bo kvar i sin gamla favela. Hon är därför väldigt respekterad häri och hon ger ibland guidade turer i favelan. Så jag och Johannes har varit i kontakt med henne och skall ev upp och titta ngn dag.
Man får höra så mycket historier här nere. Många är säkert kryddade men får lära sig att inte gå och sova när man går i stan. Jag och Johannes har ju väldigt mycket respekt för staden och håller oss i områden som vi känner till och tar taxi överallt. (bevset kommer ni se när man kommer hem, trivselvikten här nere kommer inte direkt av alla promenader...)
Föräldrarna kommer ju på lördag och skall stanna en vecka. Det kommer att bli trångt i lägenheten en vecka men det gör inget. Känns bra att ha dem här i stället för på hotell så man slipper bekymra sig för att de skall gå vilse i mörkret.. Har även bokat en bussresa på måndag då jag skall ta med dem till Paraty ett par dagar.
Paraty, en pitoriansk liten by som är nästan helt bevarad sedan 1600-talet
Där är det lugnt och skönt så kan man få slappna av ett par dagar =)
Nej nu kommer snart Johannes hem från jobbet så jag skall väll försöka se lite upptagen ut så han inte tror att jag bara sitter inne och latar mig på dagarna.
Bli inte för skrämda över det ni läst bara. Har man lite sunt förnuft så är chansen väldigt liten att ngt skall hända. Det värsta vi kan råka ut för tydligen är att bli rånade. Men vi har fått klara instruktioner om att så länge man bara ger dem allt man har på sig så händer inget. Än så länge har vi inte varit med om något här nere och de flesta jag talat med som bott här nere längre perioder har aldrig råkat ut för något.
Ta hand om er där hemma
Kramar
Kommentarer
Trackback
