Hemma
Vi var på restaurang sista kvällen med Thais, Michelle, Dede och deras barn. Michelle hade valt ut en helt fantastisk restaurang. Restaurangen låg utomhus och man satt under enorma bambuparasoller. Det fanns även små hyddor man kunde sitta i en våning upp men då barnen var med var detta tyvärr inte tillåtet för oss. Men det gjorde inget, maten var fantastisk, servicen och Caipirinhan likaså (de har över 100 olika sorters Cachaca där, vi fick provsmaka några efter middagen när barnen hade gått hem).
Vägen dit var lite spännande dock. Jag får tydligen inte lov att vinka in taxibilar längre när Johannes är med. Bara för att jag råkade vinka in den skruttigaste skitbilen som stank Wunderbaum med en chaufför som var ca 95 år (bilen inte långt ifrån..). Jag skyller på att det var mörkt.
Restaurangen låg tydligen uppe på ett berg vid Cocorvado (Jesus statyn). För att komma dit var man tvungen att köra upp för en massa branta kullerstensgator. Problemet var bara att gubben inte visste vart det låg, även om hovmästaren på stället hade ringt och förklarat vägen för honom. Det andra problemet var att den lilla bilen inte klarade att ta sig upp för den sista backen så vi fick åka runt lite för att hitta en mindre brant backe… Vi blev lite sena kan man säga. Men det var värt det när man väl kom fram. Synd att det inte finns sådana restauranger i Sverige.
Det var även en annan liten sak; jag hade råkat lägga mina lunchpengar på manikyr, pedikyr och vaxning på dagen så jag kom dit och tog första drinken på tom mage. Men det är smällar man får ta, vill man vara fin ….. Så det blev inte en jätte sen kväll men det kändes att man varit ute när man vaknade på morgonen och skulle hinna en miljon saker innan 12.30 när taxin kom. Bland annat en flyttstädning, lämna tvätt och åka till Leblon och byta en present stod på schemat. Men jag hann, kom till flygpaltsen i god tid och resan gick bra och nu är man äntligen hemma igen =)
Funderingar
Sitter just nu på flygplatsen och filosoferar lite medans jag väntar på planet som skall ta mig till Sverige, med ett litet mellanstop i Paris. Det är ju med blandade känslor man sitter här. En del av mig vill ju åka hem till mitt vanliga liv och mina vänner vad allt det nu innebär medans en annan del av mig vill aldrig lämna Rio. Men jag måste säga att jag har lärt mig en del här. Tex:
1. En taxiresa här nere innehåller minst tre nära döden upplevelser. Bara för att man har körkort betyder det inte att man kan köra bil, det samma gäller nog för bussar tror jag döma av det jag har sett. Det skakar i rutorna i lägenheten på 13e våningen när bussarna dundrar förbi på gatan nedanför, och då är ändå våra fönster och vår balkong riktad in mot bakgården
2. Vill du ha körkort, har lite extra pengar och känner någon, det räcker med att veta vem de är, på trafikkontoret så kan det lösa sig på en dag. Du behöver inte ens kunna läsa, övningsköra eller köra upp för att få körkort om du har lite kontakter. (detta kan vara en bidragande effekt till punkt 1)
3. Bara för att staten får in en massa pengar betyder inte det att de behöver lägga det på tråkiga saker som invånarna, vägar, sjukvård etc. Det finns ju så roligare saker att lägga pengarna på, en grodfarm i Manao tex (se filmen Mando Balo som förövrigt är förbjuden här nere)
4. Enligt staten i Brasilien skall en människa kunna överleva och ev försörja sin familj för det som de kallar minimum lön, här nere är det 503 Reals = ca 2100kr (kan vara en anledning till väldigt hög fattigdom och kriminalitet)
5. Om du jobbar som polis och känner att din lön är lite låg är det bara att ta saken i egna händer. Det finns ju så många människor i Rio som har så mycket pengar så de kan ju dela med sig i form av mutor.
6. Råkar du bryta mot en liten lag här så kan du betala dig ur det mesta, om du inte råkar ha oturen att bli tagen av någon av de ca tre hederliga poliserna i Rio.
7. Världens kändaste strand (Copacabana) borde kanske snarare kallas för avdumpningsplats för avlopp, men går du runt hörnet kommer du till Ipanema i stället och där är vattnet fräscht.
Detta är lite av vad jag har lärt mig under mina nästan tre månader här nere. Got to love it..
Ett hem som ser ut som ett slagfält- check
En dag kvar, har en dejt med stranden om tre timmar, lägenheten ser ut som fan och jag skall ha packat klart i dag. I kväll blir det middag men vännerna för att säga hejdå så jag misstänker att man kommer att vara en slagen krigare i morgon och därför inte kommer orka/kunna packa och städa då. My gaad vad mycket det blev helt plötsligt!!
Köket med packning..
Kollade Air France hemsida gällande vikt på packningen..
Man får ha med sig 2 väskor á la 23 kg, men om jag flyger från Brasilien får jag ha med mig 2 väskor á la 35 kg, men om jag skall mellanlanda i Europa får man betala för alla extra kg över 23 kg plus $100 extra i avgift för en extra väska. Jag har ju bara en väska som kanske komer att landa på 25 kg, vad händer då?
Nej, dags att packa..
Syns på fredag =)
Kram
Sista helgen nästan avklarad- check
Håller på att planera hemresan för fullt här nu och undrar lite över hur jag skall klara att få med mig allt hem. Thais var här i torsdags och efter ett par öl insåg jag att det var dags att rensa ur garderoben. Det var ju ett ypperligt tillfälle att bli av med det jag inte ville ta med hem. Sedan att man kanske inte var helt i sina fulla fem då var kanske en bidragande anledning till att min garderob numera har krympt till hälften.
Annars har helgen varit väldigt lugn, fredagen blev det först fotbollsmatch med vänner, Brazilien-Holland. Det gick ju inte så bra som alla vet och folk (brassarna) grät öppet. Efter det blev det pizza och soffan. Enligt väderleksrapporten skulle det regna lördag till måndag men nu tror jag att det var första gången de hade fel åt rätt håll så det har varit sommarvärme här både i dag och i går. Så igår var jag och Johannes nere på stranden och kikade på Argentina-Tyskland matchen. Då Brasilien och Argentina är ärkefieende i fotboll hurrade Brassarna på Tyskland, det hade egentligen inte spelat någon roll vem Argentina spelade mot egentligen, bara inte Argentina vann så var de nöjda. Själv började jag hålla på Brasilien, gick över till Argentina när de förlorade och har nu gått över till Tyskland.. Det är det som är det bästa med att vara tjej och egentligen helt ointresserad av fotboll, man kan byta lag hursomhelst. Förlorar ett lag är det bara att byta över till nästa. Kan man inte så mycket om fotboll så har man ju inte så mycket att säga om spelet. Istället får man ju gå efter det jag kan bedömma, spelarnas utseende. Hoppas egentligen bara på att det snyggaste laget vinner =)
I dag är det också sjukt varmt här så nu skall vi snart ner till stranden och bättra på brännan innan det är dags för hemresa.. 5 dagar kvar =)
Gringosarna på ny upptäcksfärd i Buenos Aires
Vaknade i allafall tidigt på lördagen och begav oss till flygplatsen.. Ingen trafik så man kan ju lätt säga att vi var ute i god tid..
On the road again..
Flygresan var lika otrevlig som alla andra flyresor (jag är flygrädd) men vi landar i allafall till slut på flygplatsen i Buenos Aires och får en smärre chock, det är ju kallt ute!! Tar i allafall taxi till hotellet, Marriott Plaza där Johannes hade bokat en svit =)
Utanför den lite överflådiga ingången.
Kommer upp på rummet som är jättefint och börjar packa upp men inser snart att det är svinkallt i rummet! Ringer ner till repan och frågar och de lovar att skicka upp en gubbe för att se på det. Två timmar senare dyker han upp, då hade jag kommit ur ett kokhett bad och fått i mig lite cava så då frös man ju inte det minsta. Men han skruvade lite och sa att det skulle vara fixat efter en halvtimme. Det blev det inte, så det var bara att plocka fram minna UGGS igen och ta ett glas bubbel till. Tyvärr så tror jag att vi fick lite storhetsvansinne över att ha hamnat i ett land som tilverkar goda viner och gott bubbel så det kan hända att det överkonsumerades en del första dagen..
Kallt rum fast varma skor. Johannes tycker att jag ser ut som Patsy i AB FAB (helt hysteriskt) men jag väljer att ignorera det..
Planeraren
Direktören
Då Johannes vart i Buenos Aires en gång tidigare så hade han lite koll på vart vi skulle. Meningen var att vi skulle vi leta upp en liten restaurang där Johannes hade varit sist han var där och där han sa att man kunde få fantastisk biff på Avenida de Mayo. Tyvärr så var den stängd så det blev det en restaurang i Palermo i stället men det var inga problem. Åt den bästa maten jag någonsinn ätit.. De talas ibland om Brazsiliansk innerfilét, den är ingenting om man jämför med den Argentiska..
Lite överförfriskade på väg ut första kvällen
På morgonen dagen efter hade vi bokat en sightseeing tur, väldigt bra om man är i en sådan stor stad för första gången så man får en snabbtur av staden a´la 3 timmar. Vädret var rent ut sagt skit, kallt och regnigt, inte ens mina UGG´s och kappa hjälpte. Men det var en bra sightseeing i allafall med en bra guide.
Kyrkogården (Rigoletta) där Evita ligger begravd.
Jättefin kyrkogård med helt otroliga gravar
Johannes välkommnar in på söndags te.
Nästa stop var en liten marknad i Bouca som omgavs av en massa färgglada hus. Väldigt turistigt dock med en massa souvenirer, det enda vi köpte var ett par vantar (sa jag att det var lite kyligt?)
Utanför toaletten
Ett av husen vid marknaden..
Sista stoppet var en enorm antikmarknad där vi valde att stanna kvar. Gick runt och kikade på en massa fina saker men då jag troligtvis redan har övervikt på mina väskor var det ingen ide att ens fundera på att handla ngt. Men det var kul att titta i allafall.
Antikmarknaden i San Telmo
Efter marknaden skulle vi gå och kika om restaurangen på Av de Mayo, men den var stängd igen men vi hittade en annan brun restaurang längre ner på gatan. Då vi kom in fick man lite sprit och ansjovis (on the house) vilket tydligen var vad man fick på det stället där han hade varit två år tidigare, men som nu var stängt. Köttet vi fick in gjorde ingen besviken.. My gaaaad. ca 1/2 kg mört kött. 2 dm lång och fem cm tjock var biffen, rullade hem efter det..
Den lilla biffen
Då vi kom hem efter lunchen hade vi fått ett nytt hotell rum, på nionde våningen (högst upp) med värme. Ny säng, nya lakan och tom större än den förra sviten..
Då vi har en kamera med världens dåligaste upplösning ser rummet väldigt öststatsgrått ut.. Men det var det inte, snarare mer guldigt, lite ryskinspirerat.
Dagen efter vaknade vi till strålande sol. Snabb frulle på hotellet innan det var dags för shopping. Måste säga att jag var lite besviken först på shoppingen, men det var innan jag hittade nedanstående butik. Placerade Johannes i en stol (i vilken han klarade att somna tre gånger). Heaven on earth, I am telling you!!
Var så upptagen av att gå igenom kläder att jag inte ens märkte att Johannes tog kort.
När väl shopping spärren släppt gick det av bara farten.. På eftermiddagen stannade vi och lunchade i en gammal teater som numera var ombyggd till bookstore. Man satt uppe på scenen och åt. Super mysigt..
I bokaffären
Efter det var vi helt slut och ramlade in på hotellet.
Äntligen sol. Johannes i parken utanför hotellet
Johannes resultat efter en dags rastande av VISA kortet
Mitt resultat efter en dags galet shoppande.
Dagen efter hade vi vår första sovmorgon innan vi gick tillbaka till 1/2kg biffstället för en lunch, avslutade med en öl i vår solen. Eftersom att både jag och Johannes missade den svenska våren i år kändes det bra att få lite vårkänslor igen =)
Eftermiddags öl i solen
Avenida 9 de Julio
Avenyn som går igenom Buenos Aires med 12 filer åt vardera håll. Det tar ett litet tag att passera gatan om man säger så. Flygresan gick lite bättre denna gången, vi landade "hemma" i Rio igen vid tio på kvällen. Har haft en underbar helg med min älskling. Har jag berättat att jag har världens bästa kille?
Kram på er
Bland skönhetssalonger och skrikande barn
Då jag nu äntligen är klar med mina intervjuer så är det egentligen bara att börja skriva på uppsatsen, men jag har haft så lite lust för detta den senaste tiden. Men i förrgår tittade jag ut på regnet på morgonen och kände mig riktigt taggad att plugga lite så det blev faktiskt, tro det eller ej, 7 timmar framför datorn. Fick tom lite blodad tand att skriva mer i går men hann tyvärr bara två timmar, men skall ta igen det nästa vecka. Uppsatsblockeringen är äntligen hävd =)
Åkte till Botafogo i går för en lunch hos Thais innan vi skulle ha en liten skönhetsdag. Lekte lite med hennes valp, Cloe. Cloe är troligtvis världens sötaste men tyknaste lilla valp.
Lilla Cloe, här ca 8 veckor
När hon växer upp skall hon tydligen bli en Shih tzu. Inte vad jag skulle kalla hund utan snarare en golvmopp där det är svårt att se vad som är fram och bak.. Men som sagt, än så länge är hon väldigt söt. Michele har en likadan som nu är 5 månader, Pipoca (popcorn). 
Johannes kommer att döda mig för denna bilden =)
Men som sagt, efter 6 månader går det utför. Här nere tar man valparna när de är 6 veckor och ovaccinerade. Den nya ägaren får sedan ta hem huden, ge den den första av tre vaccinations sprutor och sedan hålla hunden inomhus i två månader tills den fått alla sprutorna. Innan dess får den inte vara i närheten av andra hundar. Kul start på livet för en liten valp...
Sprang i allafall ut på stan för en "skönhetsdag". Började med vaxsalongen, when in Rome Brazil, do as the Brazilians.. Aldrig igen!! Har gjort det flera gånger tidigare i Norge men där lägger de på lite vax, lägger på en tygbit och drar sedan bort det, inte så farligt, här lägger de på 1cm tjockt vax som de sedan rycker bort. Problemet är att de inte alltid får med allt vax på första försöker utan det blir lite ryckigt dragande . Fördelen här var att det gick fortare då de täcker större ytor på ett drag, nackdelen det kändes som hela huden skulle följa med av och gjorde därför 10 ggr ondare (som att det inte gör ont nog i utgångspunkten). Men nu har jag släta fina ben iallafall. Fick även en pedikyr, så nu har man fina fötter igen. Om allt går som planerat blir det en liten resa i morgon med älsklingen och å vill man ju vara fin =)
På kvällen fyllde Micheles dotter, Maria Eduarda 7 år så vi skulle på födelsedagskalas på ett steakhouse. Det blev lite mycket verklighet på en kväll för min del kände jag där vi satt omgivna av 10 st sjuåringar som tydligen överkonsumerat socker och var överallt och skrek och slogs och runt bordet satt det mammor med sina mindre barn som skrek och kastade mat. Middagen började halv åtta men vi blev lite sena och ramlade in vid nio då barnen tydligen nått sin peak på sockertrippen.. Vid halv elva var vi helt slut och var tvugna att åka hem och sova...
Människorna jag kommer sakna mest när jag åker :-(
Idag är det fotbollsmatch igen, denna gången Brazilien-Portugal. Kan bli intressant, så snart skall jag över till Botafogo igen för att se matchen =)
Min nära-döden-upplevelse...
Jag hade dock en nu-dör-jag-nästan upplevelse i måndags då jag var ensam.. Det var sent på kvällen och jag skulle gå ut på balkongen för att röka ta en nypa luft. Det var mörkt så jag såg inte så bra men när jag står mitt på balkongen och tittar upp mot askfatet ser jag honom. Den största äckligaste kackerlackan jag sett i mitt liv!!! Får total panik för detta är en av mina två största fobier i livet (råttor kommer på en god andraplats). Så jag springer in och häntar golvskrapan (den har längst handtag) och tänker putta ner Vincent som jag kallar honom över balkongräcket. Men i stället för att ramla över räcket som planerat grabbar Vincent tag med sina äckliga ben runt skrapan. Jag får panik och börjar slå skrapan i stengolvet med full kraft medans Vincent befinner sig mellan stengolvet och skrapan. Trodde att han var död efter femte slaget men det lilla äcklet överlever tydligen allt. Springer in och googlar "how to kill a cockroach" med darrande händer och hittar följande: "If you pour soapwater on a cockroach it will eventually die from drowning /../" Yeayh!! Die sucker!!! In och blandar till en liten coctail med alla typer av rengöringsprodukter man kan hitta i en hink med vatten, springer ut till balkongen där lilla Vincent tydligen plockat fram ytterligare ett av sina nio liv och är nu på väg mot altandörren med full fart. Kastar min lilla coctail på Vincent som glider iväg över balkongen på rygg samtidigt som jag eventuellt skriker:- DIE SUCKER!!!
Tror ni att han dog? Nej! In, blandar till en ny coctail, lite starkare denna gången och springer ut, ser Vincent på rygg, siktar och fyrar av mina nya blandning och ser honom glida över balkongen på rygg och hamna i ett hörn. Nu är det nog bara vänta och se trodde jag. Men som man säger, better safe than sorry. Hämtar div olika mätinstrument och mäter springan mellan glasdörrarna och räknar ut att Vincent nog kan komma imellan där om han håller in magen lite. What to do?? Fram med datorn och googlar kackerlackor igen och läser att "kackerlackor gillar mörka fuktiga utrymmen". Aha! Tänder alla lampor i lägenheten, stänger alla kranar och torkar upp alla eventuella vattendroppar på bänkar och dyl innan jag går kryper ner i sängen. Needless to say, jag sov knappt en blund den natten, det är inte så lätt när man har alla lamporna tända i sovrummet och en spotlight rakt i ansiktet för säkerhetsskull. Morgonen efter kommer Johannes hem, hans första mission, döda Vincent! Ville ha en liten bild på honom innan bara men jag skakade så när jag kom nära Vincent som inte rört sig mer än 4 cm på hela natten och nu satt på en vägg. Så Johannes fick ta bilden innan han började hamra lös på Vincent med en skyffel, tror ni att han dog? Nej! Då vi drog upp honom på skyffeln för att ge honom sin sista flygtur från 13e våningen såg man fortfarande hans äckliga ben och antenner röra sig. Puh vilken pärs!!
Tänkte lägga in en större bild på Vincent men då den kom upp på skärmen i full storlek mådde jag så illa att jag var tvungen att ta bort den, men för dem som vill så är det bara att klicka på bilden så förstoras den...
Cheer Brazil
Matchen i allafall. CHEER BRAZIL måste jag säga. Bra spelat i dag, att sedan dommaren var en riktig idiot som gav Kaká rött kort för att en från andra laget sprang in i hans axel är ju en anna historia.. Matchen idag sågs i allafall hemma hos Dedes bror tillsammans med ca 15 Brasilianare. Det var Michelle som tog dit mig och det blev en kanonkväll. Michele och Dedes vänner var fantastiska. När jag kom (sist så klart) så började det med ett stort pusskalas. Här nere pussas man två gånger på kinderna när man träffas, även om man aldrig sätts innan.Att vara gringo ses här som annorlunda och exotiska (kanske inte riktigt de orden som jag skulle använda för att beskriva mig själv men wth) och alla man möter är väldigt nyfikna och vill prata. Framförallt efter ett par öl när de vågar börja prata engelska ordentligt. Sedan att Brasilien vann mot Elfenbenskusten gjorde ju inte saken värre (vägrade förövrigt att berätta för de andra att Elfenbenskustens tränare var Svensk, lille Svennis förrän matchen var slut och Brasilien stod som vinnare) Nu är man hemma i allafall och funderar på om man skall kolla tv eller städa. Lutar åt tvn..
Hoppas att ni har det bra i allafall, får återkomma med bilder så snart kameran är tillbaka..
Helgen som gick
Fredagen var egentligen bokad till att pressa non-stop på stranden från gryning till skymmning. Men som Johanes säger- you got to have a plan to be able to change it så när Thais ringde och frågade om jag ville följa med till grannstaden Barra (uttalas Baha). Så uteblev stranden ganska fort trots de 31 graderna som det var i luften, men det gjorde inte så mycket eftersom om man skall vara helt ärlig så är det faktiskt sjukt tråkigt att ligga på stranden, man gör ju inte direkt det för att det är kul i denna värmen. So Barra it is. Började med en taxiresa till Botafogo a lá 20 min. Mötte Thais och bytte till en ny taxi som skulle ta ca 45 min, men då det var liiite mycket trafik tog det i stället 1,5 timma. Tillbringade 6 timmar på Brasiliens motsvarighet till en blandning av IKEA och Bauhaus´innan det blev ytterligare en taxiresa, denna gången bara på 1 tim & 15 min. Hem, bytte om och stressade till Shanadigans (en irländs pub på Ipanema). Michels man, Dede, fyllde år. Mycket trevlig kväll med en massa öl innan v drog hem vid två.
Lördagen, vaknade 10 då telefonen ringde. Hade fått Thais att lova kvällen innan att hon skulle vara klar att åka till stranden vid tio på morgonen även om hon var på en helkväll kvällen innan. Trodde ju aldrig att detta skulle inträffa så jag satte ju inga klockor så det var bara att stressa ur sängen och göra sig klar för playan. Så det blev en heldag på stranden med Thais och Ashton (hennes son). Det roliga är att då Thais är mörk och Ashton blond så var det ingen som trodde att det var hennes son utan alla trodde snarare att det var mitt barn. Även polisen som hade hittat honom storgråtande en bit bort på stranden när han gått vilse. Fråga inte, Thais sov hela dagen och jag trodde att en sexåring var snäll nog att hålla sig i närheten av sin mamma på en sådan stor strand.. Hur jag sedan skulle försöka förklara för polisen (som inte pratar Engelska) att det inte var mitt utan min väns barn, och att jag inte ens kan kommunicera med Ashton för att jag inte pratade Portugisiska var en helt annan sak.. Thais gick det inte att få liv i men det gick bra till slut..
På kvällen sedan blev Brasilians gatufest med Michelle och Dede, super nice, drack öl, lyssnade på liveband som spelade Samba musik och träffade en massa härliga brassar som tyckte att det var jätte kul att Michele tagit med sig en "gringa" till en sådan fest. Då vi skulle hem vid tre såg vi att ett av bergen på andra sidan Lagua stod i full brand. Det ligger en stor favela och en massa hus på berget som då var täckt av eld och rök. Det var ovanligt varmt ute och röken låg tjock över staden. Ingen visste vad som hänt men då jag kom hem vid tretiden och kikade ut på balkongen såg jag att den var täckt av svart aska och förkolnade palmblad från branden som härgade flera km bort. Somnade i allafall till slut och då jag vaknade nästa morgon luktade det rök i hela lägenheten och utanför var det helt dimmigt av rök. Askan på balkongen hade fyllts på under natten och det hade även blåst in under balkongdörrarna och ytterdörren. Började morgonen med att söka på nätet om branden men hittade inget. Ringde då Gunilla, den svenska kvinnan som bott här nere i flera år, för att se vad hon visste, men hon visste inte mer än mig. Fick reda på sedan att det var någon på berget som hade tillverkat en ballong, vet inte så mycket om dem annat än att de är ca 3 meter stora, hemmabyggda ballonger som drivs av någon form av gas och som lätt överantänder och krashar. Dessa är förbjudna här pga brandrisken men det var tydligen någon som strunbtat i det och byggt en som störtade. Då det har varit väldigt tort här de senaste veckorna och att det blåste ganska bra i går så hade elden tagit sig då ballongen störtade och spritt sig över hela berget. Folk hade fått utrymma sina hus och de som bodde i favelan på berget var tvugna att fly. Många hus brann ner men ingen männsika blev skadad som tur är. Men det tog 12 timmar innan brandmännen fick kontroll på elden i morse. Men lukten från elden ligger fortfarande kvar och det regnar aska fortfarande så det blir att storstäda i morgon..
Jävla förbannade skit dag!!!!!
På lördag firar jag och Johannes två år (som tofflar). Tiden har bara sprungit iväg och när man ser tillbaka på det så måste jag säga att det har varit två av de bästa åren i mitt liv även om det inte alltid har varit en dans på rosor. Jag är så lycklig som har träffat en man som honom och älskar honom så otroligt mycket.
I allafall. Helgen var planerad, den skulle innefatta en liten resa, vi skulle shoppa, äta god mat och bo på hotell (jag vet att jag är konstig men jag älskar att bo på hotell) och bara ha det helt fantastiskt. MEN, alltid detta jävla men!! Han ringde tidigare i dag och berättade att det har kommit in ett jobb. Vi har varit här i snart två respektive tre månader och det har inte kommit in några resejobb på hela den tiden men just den helgen som vi skall iväg så händer det. Så som det ser ut nu så kommer jag tillbringa lördagen ensam och trösta mig med en billig flaska vin som troligen kommer smaka rävgift (och ev lyssna på Mariah Carey, man vet aldrig, rödvin kan få en att göra de mest oväntade saker) och älta mig i min ensamhet. FAN!!!
Så dagen började inte bra, efter samtalet tvingade jag mig själv att ligga på balkongen i två timmar (det är inte ens skönt, bara väldigt varmt och tråkigt, man kan ju inte ens läsa för då får man märken efter boken) så skulle jag ner och handla lunch. Kommer in i butiken och ser att självklart så finns inte det som man vill ha, har suktat efter bönor och ris i tre dagar, men icke!. Går över till tvätteriet för att hämta Johannes skjortor som jag lämnat in på kemtvätt dagen innan. Följande diskussion utspelade sig vid inlämnandet:
Jag lämnar fram två påsar med kläder, 5 skjortor och ett par jeans. Tar fram en skjorta, pekar på skylten där det står "limpeza a seco" (kemtvätt). Det står på portugisiska med eng text under och säger:
- Cinco (5) samtidigt som jag håller fram fem fingrar och pekar på en skjorta.
- Si si, säger mannen samtidigt som han frågar om det skall vara struket.
- Si svarar jag, plockar fram jeansen och pekar på skyllten där det står "wash and dry"
- Si, svarar han
- voce sabe, frågar jag (förstår du)
- Si si.
För att vara säker på att mannen förstått vad jag menar visar jag igen men ser att han slutat lyssna och bara svarar ja på allt jag säger. Visar igen med handen att det skall strykas samtidigt som jag pekar på skylten "ferro" (stryka)
-si si svarar gubben och jag tänker att jag kan nog inte vara tydligare.
Kommer ner i dag och får en påse med maskintvättade, ostrukna, skjortor och jeans. Frågar tanten varför de inte är strukna och hon svarar att hon kan fixa det för 20 reals extra så kan jag hämta dem i kväll. Är det möjligt??
Detta är ju inte första gången. Förra gången hade jag tom med mig en lapp där det stod på portugisiska:
- Sängkläderna skall tvättas och torkas medans skjortorna skall kemtvättas, (google translate är en kär vän här nere) för att vara säker på att det var rätt så ringde jag tom en brasiliansk vän, läste upp meningen och frågade vad det betydde. Vad fick jag hem då? En stor påse med tvättade och torktumlade skjortor och sängkläder. Vill man få sina kläder förstörda så är det bara att komma hit!
Tröttnar i allafall på att vara ute bland folk så jag går hem, missar hissen med ca 1/2 sek och får vänta i fem min på den för att ngn valde att hålla kvar den på 11e våningen. Och nu är jag hemma och funderar på att krypa ner under täcket och vakna i morgon och hoppas att det är en bättre dag.. Dagar som denna har man en sjuk hemlängtan!!
Den utländska supportens rapport
Hittade en liten fralla på stan
Laddar med en liten Caiprinha
Folk var helt tokiga och allt för många var utrustade med de förbannade tutorna (känner av en lätt tinnitus i dag...).
Så här såg det ut på stranden
TV-skärmen som hade satts upp var på nätta 50kvm med ett par gigantiska högtalare. Det smälldes smällare överallt och folk stod och skrek.
Supportrarna
Turist supportrarna
Tyvärr så har jag inte klarat att ladda upp filmen vi har när Brasilien gjorde sitt första mål men jag kan säga att man fick gåshud. Tusentals människor stod och skrek och klappade händer.
Ett gäng glada Brassar
Måste säga att jag var lite besviken på Brasiliens lag, det spelade inte alls så bra som jag trott, eller så var det helt enkelt så att de underskattade Nord Korea lite grann. Men Nordkoreas ledare Kim- Jong II aka the "dear leader" är nog nöjd i dag. Sedan att det målet snarare ramlade in pga Brasiliens lathet snarare än Nordkoreas skicklighet är en annan femma..
Vi var helt slut efter matchen så vi gick och åt sushi innan vi gick hem och däckade på soffan med ringande öron. Men Brassarna firade hela natten, vid fyra i natt hörde man fortfarande smällare och glada rop från gatorna. Nästa match, på söndag missar vi nog men fredagen den 25e smäller det igen, denna gången mot Portugal. Då är jag på plats på stranden igen men denna gången skall jag vara utrustad med öronproppar..
Hoppas att allt är bra med er där hemma. Nu är det bara tre veckor kvar tills att jag kommer hem, förhoppningsvis till en fantastisk Svensk sommar.
Kramar
Laddar
Nu är det äntligen dags, är sjukt laddad inför matchen..
Outfitten är klar, tom armband och Brasilien örhängen
Go Kaká
Tar med kameran så skall ni få se bilder i morgon (om vi inte möter några klåfingriga människor)
Hoppas att ni har det bra hemma. Nu skall jag ut i folkhavet här:http://riotimesonline.com/news/rio-entertainment/world-cup-2010-where-to-watch-in-rio/
Kramar
Parmiddag och Valantines för andra gången
Middagen blev kanon bra, maten var bra och tom bubblet smakade bra. Jag och Johannes har ju druckit en hel del rävgift här nere i jakten på gott bubbel under 250kr flaskan..
Våra fantastiska vänner
Thais, moi och Michele
Dede, Johannes och Steve
På lördagen var det valantines day här nere. Som en del av er vet så gick ju inte firandet av den förra Valantines så bra sist så detta var ju ett ypperligt tillfällle att fira igen. Problemet var att jag vaknade på lördagsmorgonen och mådde rent ut sagt skit. Insåg att det inte bara var för allt bubblet kvällen innan utan att jag även hade fått feber och en dunderförkylning. Sedan att Johannes hade planerat att han skulle till en pub och se England-USA matchen fick ju inte mig på direkt bättre humör. Så jag kröp ner i soffan och surade under täcket medan Johannes åkte till Botafogo för att möta upp grabbarna. Somnade ganska snabbt och vaknade av en nyckel i dörren och trodde att klockan var sex redan (det var då han skulle komma hem). I stället stod min söta man där med famnen full av rosor som han bara skulle lämna av på väg till puben. På kvällen sedan lagade han en fantastisk tre rätters medan jag låg nerbäddad i soffan. Det blev mao en riktigt bra valantines day trots allt =)
Min baby
Hoppas att ni har det bra där hemma, nu är det bara tre och en halv vecka kvar innan jag (vi) kommer hem..
Paraty, det lilla paradiset
På stationen
Bussresan skulle ta 4,5 timme men tog knappt fyra. Åkte igenom fantastiska fiskebyar längst med kusten på slingriga vägar upp och ner för bergen. Trodde att bussen skulle välta minst 10 ggr. Här bromsar man lite när man ser kurvan och så ger man full gas igen precis innan man kommer in i kurvan... Detta i kombination med branta backar och stup på sidorna gjorde att jag inte fick en blund på hela turen. Men om det var värt det när vi kom fram. Paraty är underbart. Staden är bevarad från 1600 talet med jätte vackra hus och så går det runt lösa hästar lite här och var i byn. Och människorna där är jätte trevliga och väldigt vana vid turister. De B&B vi bodde på hette Pousada Magia Verde in och kan varmt rekomenderas.
Frukost på vårt B&B
Första dagen åkte vi ner till en bar på stranden och åt lunch innan vi tog taxi till ett cachaca bränneri där vi fick provsmaka och handla. Missbedömde tiden lite dock så det slutade med att efter turen fick vi vänta ute på taxin i 45 min. Svinkallt och iklädd linne och shorts. Det är mycket kallare i Paraty på kvällarna än vad det är i Rio insåg vi snabbt. När vi sedan koim hem till hotellet vid halv åtta var det bara rätt ner under täcket. I Rio sover vi med ett tunnt lakan som täcke, i Paraty hade jag tre tunna lakan, ett tjockt duntäcke och en tjock yllefillt..
Dagen efter skulle vi på båttur. Klockan tio skulle båten gå, vi var där vid nio för det var så gött väder, fick reda på att båten inte skulle gå pga för få anmälda, blev satta på nästa båt och fick reda på att den heller inte skulle gå men blev lovade att den tredje båten vi hamnade på skulle gå, klockan elva.
På båten äntligen..
Båten vi hamnade på såg ut som ett stort sjörövarskepp med plats för ca 30 pers. Vi blev tillslut 9 pers. I fem timmar låg vi på solstolar på övre däck och kruisade mellan öarna, stannade lite då och då för att snorkla, bada eller gå iland på ngn liten strand.
Jag och mamma snorklar
Föräldrarna framför båten
Det blev en fantastisk dag och kvällen avslutades med grym pizza på en italiensk restaurang.
Dagen efter rekomenderade ägaren till vårt Bed & Breakfast en liten strand 8km bort så vi tog taxi till en liten fiskeby, tog en liten promenad över ett berg innan vi kom fram till en fantastisk strand där vi var helt ensamma. Det kom 4 pers efter ett tag men de gick ganska snabbt igen..
Vår perfekta lilla strand
Klockan två kom taxin och hämtade oss och tjugo över tre satt vi på bussen för ännu en fantastisk bussresa. De flesta bältena på bussen var sönder och när mannen bredvid mig frågade chaufören om detta skrattade han bara.. Denna gången skulle turen ta 5 timmar men chaufören klarade det på 4,5 timma. Och då stod vi tom stilla i Paraty i ca 20 min pga vägarbete..
Var helt slut när vi kom hem igen och vaknade dagen efter med en lätt förkylning. Tog med föräldrarna til Botaniska trädgården och åt sedan brasiliansk lunch (räkor i en pumpa) innan det var dags för dem att åka hem och packa och bege sig till flygplatsen. Det var lite trångt med fyra pers i vår lilla lägenhet men jag måste säga att jag saknar att ha dem här nu när de åkt..
Turist i vår stad
Just nu håller de på att renovera lilla jesus så han är täckt av byggställningar.
I vanliga fall brukar man kunna ta ett litet tåg upp för berget men efter ovädret som var för ett par månader sedan så har muddslides förstört vägen så man får åka minibuss upp. Berget är ett naturreservat och det är jätte fint att åka upp, men det var kallt som rackarns där uppe nu. Det är ju mitt i vintern här nu och bara ca 18-20 grader. Med lite kall vind på det så fryser man.
Likheten är slående =)
Efter Corcovado tog vi taxi genom stan och åkte bort till suggar loaf, min andra tur upp, Johannes tredje, känns som man kan det nu..
Linbana x2 och en fantastisk utsikt. Föräldrarna fick prova sin första acai och blev lika frälsta som mig och Johannes.
Turistguiderna
Stoppade till på Hippiemarknaden på Ipanema på vägen hem. Männen klarade ett varv på marknaden innan de var tvugna att sätta sig på en bar och vila medans jag och mamma tog en andra tur. Det finns allt där, smycken, väskor souvenirer och krimskrams. Men vi var duktiga och handlade ingenting *stolt*.
På kvällen var det bara att åka hem och packa då vi skulle ta bussen till Paraty klockan nio dagen efter.
Föräldrarnas ankomst till Rio
Vart tar tiden vägen? Inser när man öppnar bloggen och ser att det var nästan två veckor sedan man uppdaterade sist att tiden bara springer iväg..
Mina föräldrar var ju här förra veckan, pappa har fyllt jämt och detta skulle firas med en liten resa. De började i Colombia där de hälsade på min lille bror och tog en tur ut på öarna i ca en och en halv vecka. Efter det kom de till Rio där de tillbringade en vecka och nu har de rest vidare till Argentina där brodern har kommit och mött upp dem och skall guida dem runt i nästan två veckor. Måste säga att jag är lite avis på dem, tänk vilken resa. Är väldigt stolt över mina föräldrar som åker ut på en sådan resa =)
Visste ju att de hade varit i paradiset i Colombia så nu var det min tur att vara en bra guide och visa dem Rio. De landade okristligt tidigt i Rio på lördagen (04:45). Min och Johannes plan var att vara på flygplatsen halv sex och möta dem. Vi visste ju av gammal vana att det tar minst en timme att komma igenom passkontroll etc. Men då jag hade varit på Sex and The City två kvällen innan med tjejerna och Johannes hade tagit ett par öl med killarna och vi inte var hemma innan två så var det två trötta personer som satte alarmen. Johannes skulle ringa första och min tio minuter senare som backup. Så Johannes klocka ringde och vi kom på att vi bara skulle snooza lite tills mitt alarm gick av. Plötsligt vaknar jag av att Johannes sätter sig upp i sängen och skriker -shit!!!
Klockan var sex, mitt alarm hade inte ringt och mina föräldrar hade landat för en timma och 15 min sedan, det tar ca 1/2 tim till flygplatsen om man har tur och vi hade glömt byta över till Johannes svenska nr så föräldrarna kunde inte nå oss. PANIK!!
På med kläderna, ner för trappan och in i taxin med luren i högsta hugg. Som tur är så kör taxichauförerna här som galningar så man behöver knappast be dem skynda sig. Får tag i päronen som sitter på flygplatsen och väntar som tur är. De hade haft tur så det hade bara tagit ca 20 min att komma igenom passkontrollen. Mao de hade fått vänta ca två timmar på oss. Härlig början på Rio turen men de var lika glada för det som tur var..
Lite onödigt vetande om Brasilien
I går var jag och träffade en svensk kvinna som bott här nere i fyra år med sin man, Gunilla. Hennes svenska man har jobbat här hela tiden men nu skall de flytta hem. Gunilla älskar Rio och hade en massa intressanta saker att berätta. Vår fika på två timmar bara skenade iväg. Hon berättade en massa om hennes mans jobb.
Platsen där deras fabrik och kontor ligger är inte det bästa stället i stan om man säger så. Det är beläget mitt emellan tre favelas (fattiga slumkvarter där man inte skall vistas). Inne på dessa favelas är det djungelns lag som gäller, det är där alla narkotika försäljning sker och de flesta som bor där mellan 13-60 år bär pistol. För att komma in till fabriken måste hennes man köra på en liten väg som ligger mellan dessa trefavelas och alla tre slåss om att "äga" denna vägen. För den som "äger" vägen är den som får in mutrna. Företaget måste betala mutor för alla lastbilar som kommer in till fabriken och för alla som arbetar på fabriken för att de skall få passera säkert på den lilla vägen. Problemet är att det ofta förändras vem som styr vägen och så snart en ny grupp är chef över vägen måste nya mutor betalas. Hennes man måste byta bil ett par ggr om året, och ta taxi vissa dagar till jobbet. Han kan inte alltid köra samma väg till jobbet utan måste ta olika vägar varje dag för att inte ha någon form av mönster i sina rutiner (risk för kidnappning etc). Så fort polisen skall göra tillslag i någon av favelarna ringer de först till företaget så de kan ta in alla sina anställda för det regnar kulor över företaget när skottlossningen börjar.
Hennes man berättade att han aldrig sett så många döda människor i sitt liv som han gjort i Rio. De har tydligen en avdumpningsstation vid vägen där de dumpar av alla liken och låter de sedan ligga, eller så slänger dem de i ån, så det är inte helt ovanligt att det flyter runt lik i kanalen.
En dag när han kom körande i rusningstrafiken (ta rusningstrafiken ggr 10 hemma i fem filer åt vardera hållet) så stannade trafiken plötsligt upp och alla som satt i bilarna runt honom slängde sig ner på golvet i bilarna. Hennes man gjorde det samma men hade inte fått upp bältet så han satte sig snabbt upp och kikade ut medans han knäppte loss det. Då kommer det en kille springandes baklänges mellan bilarna med en pistol som han avfyrade mellan bilarna. En bit efter honom kom det ett gäng poliser som sköt emot honom. Så det ven kulor överallt, kulorna slog emot bilar och bussar och grävde sig in i lacken. Efter en liten stund kände han att bilen rörde på sig och tittade upp. Då såg han att en av poliserna låg på hans bil och använde motorhuven som avlastning för sin pistol så han dök ner igen. Efter en liten stund knackade det på rutan, det var polisen som bad honom köra därifrån..
Ok, nu ringer det på dörren, dags för intervju..
Ok, tillbaka igen. Nu fick jag höra lite mer intressant om Rio.. Han jag intervjuade berättade att han hade en vän här som var journalist. Hans kompis hade en ide att om man kom till Rio skulle man bo i en favelas för att få se det "riktiga" Rio. Killen som var här på intervju ordnade då en tur för sin kompis i en favela, en av de osäkra. Det finns säkra och osäkra favelas, de säkra innehåller poliser eller militär och där har de städat bort knarket. Man skall helst inte vara i någon favela men skall man in i en osäker så måste man känna ngn som är respekterad i favelan om man skall in, annars är det väldigt farligt. Journalisten fick i allafall besöka en favela. Senare på eftermiddagen hade de två mötts över en öl. Journalisten hade visst varit kritvit i ansiktet och vägrat prata om vad han sett..
I går fick jag höra att kriminaliteten ökar mest här nere under jul eftersom de släpper ut många av fångarna här nere ur fängelset då så de kan få fira jul..
Det som har slagit mig mest är hur lite ett liv betyder här nere
En av många favelas
Jag har fått kontakt med en kvinna som bor i en favela, hon har en magister från universitete och har bra jobb, men har ändå valt att bo kvar i sin gamla favela. Hon är därför väldigt respekterad häri och hon ger ibland guidade turer i favelan. Så jag och Johannes har varit i kontakt med henne och skall ev upp och titta ngn dag.
Man får höra så mycket historier här nere. Många är säkert kryddade men får lära sig att inte gå och sova när man går i stan. Jag och Johannes har ju väldigt mycket respekt för staden och håller oss i områden som vi känner till och tar taxi överallt. (bevset kommer ni se när man kommer hem, trivselvikten här nere kommer inte direkt av alla promenader...)
Föräldrarna kommer ju på lördag och skall stanna en vecka. Det kommer att bli trångt i lägenheten en vecka men det gör inget. Känns bra att ha dem här i stället för på hotell så man slipper bekymra sig för att de skall gå vilse i mörkret.. Har även bokat en bussresa på måndag då jag skall ta med dem till Paraty ett par dagar.
Paraty, en pitoriansk liten by som är nästan helt bevarad sedan 1600-talet
Där är det lugnt och skönt så kan man få slappna av ett par dagar =)
Nej nu kommer snart Johannes hem från jobbet så jag skall väll försöka se lite upptagen ut så han inte tror att jag bara sitter inne och latar mig på dagarna.
Bli inte för skrämda över det ni läst bara. Har man lite sunt förnuft så är chansen väldigt liten att ngt skall hända. Det värsta vi kan råka ut för tydligen är att bli rånade. Men vi har fått klara instruktioner om att så länge man bara ger dem allt man har på sig så händer inget. Än så länge har vi inte varit med om något här nere och de flesta jag talat med som bott här nere längre perioder har aldrig råkat ut för något.
Ta hand om er där hemma
Kramar
Ännu en helg som gått, nu är det bara 5 kvar. Vill inte åka..
Jag hade tänkt att lägga upp ett jätte fint inlägg om helgen men så ringde en av de personerna som jag skall intevjua och frågade om vi kunde ta intervjun i dag. Så om ca en och en halv timme kommer han hit så nu har jag inte så mycket tid som jag hae hoppats så nu får det bli i biler i stället.
Fredagen: Thais och Michele kom och hämtade mig vid tio tiden på morgonen så åkte vi till en open market. En enorm marknad vid Ipanema där de säljer fisk, kött, kyckling, frukt, grönsaker, blommor etc etc. Jag tog tyvär inte med mig kameran men skall göra det nästa gång (from nu så inhandlas alla grönsakeroch all frukt där..). Köpte ett kg enorma scampi och färsk fisk och en massa grönsaker. Hittade en vinaffär och spenderade en halv förmögenhet på en flaska cava (som visade sig vara korkad) och en flaska vin (som troligtvis skulle kostat en fjärdedel av priset hemma). På kvällen hade jag och J en fantastisk hemma myskväll. Tog ut middagsbordet på balkongen och åt en med en massa god mat under en stjärnklar himmel.
Så grymt gott
Grillad fisk
Lördagen var vi uppe tidigt och stressade ner till stranden för lite akut pressande innan vi skulle på lunch hos Michele och DeDe klockan ett.
Pressar
Tog taxi till Botafogo dit vi skulle på lunch. Hade en jätte mysig lunch med fantastisk mat och lite vin.
Michelle, jag och Michelles mans, brors fru (som jag tyvärr aldrig lärde mig uttala namnet på)
Efter maten gick killarna till puben och spelade snooker medans vi åkte på en liten Baazar på en skola. Man kom dit, fick lite skumpa och plockmat och så kunde man handla kläder till överpris. Så det blev ingen shopping. I stället åkte vi på en födelsedagsfest på en restaurang. På kvällen sedan åkte vi till Shenadigans, en Irlänsk pub på Ipanema
Steve, Johannes, Thais, och jag.
Stängde vid tre vilket var ganska lagom, det blir ganska långa dagar här på helgerna då det är enda gången vi eg kan göra något.
Söndagen. Vaknade nio och undrade varför jag tog den sista drinken kvällen innan. Fick i alla fall upp J ur sängen så gick vi på sightseeing på ett museum (med en massa kanonen). Vädret var helt fantastiskt ca 30 grader och strålande sol. Hittade en liten restaurang på väg ut till museet som gjorde fantastiska milkshake. (vi hade försökt att äta frukost på restaurang på Copacabana tidigare på dagen, men då vi insåg att vår kycklingburgare bestod av mald kyckling var vi tvugna att lämna maten och gå) så det fick bli frukosten.
Man kan se sugar loaf som sticker upp i bakgrunden.
Och åt andra hållet ser man Copacabana
Fick inte ta bilder inne på museet men utanför gick bra. Man gick ut på en udde där de hade två enorma kanoner. 
På andra sidan viken bakom mig ligger Ipanema
Efter vår alltför påfrestande promenad handlade vi den största påsen med M&M och gick vi på bio och såg Clash of the Titans där jag smälde i mig hela påsen själv...
Sooo hot!!
Synd bara att glasögonen bara var till låns och utrustade med larm, i annat fall hade de kunnat bli en hit i sommar..
Vi saknar er allt lite där hemma :-)
Nej dags att städa och ladda datorn och hitta intervjufrågorna..
Hälsningar från Rio
Fashion och poolhäng, it´s a hard knock life for us :-)
Orkar inte skriva jätte mycket i dag. Är lite seg och vi skall snart iväg och möta Thais och Steve för en drink vid Poolen och sedan middag ute.
Gårdagen var grym. Började med att jag och Thais var på modevisningen, eller business fashion som det hette. Det var allt från kläder till lampor till möbler etc. Väldigt posh alltihopa. Det är det som är så svårt här nere. Man vet att man skall iväg på något sådant och att man skall klä upp sig, men för Brasilianarna kan klä upp sig innebära allt från att man tar på sig en ren t-shirt, skjorts och flipp-flopp till att man tar på sig värsta fantastiska kläningen och enorma klackar.. Inne på visningen var det ia alla fall ca 100 designers som visade upp sina kläder, väskor, smycken och skor. Fanns väldigt mycket konstigt, men också jätte mycket fantastiska små klänningar och skor. Men jag har en liten känsla av att en del av kläderna som man tycker är superfina här nere när man är solbränd och har kommit in i livsstilen lite hade man inte tyckt var lika fina hemma när man är lite blekare och allt är lite annorlunda.
Inngången
"myshörnan"
En väldans massa knappar
Efteråt åkte vi till deras Poolbar och mötte upp Michelle och grabbarna för ett par Caiprinha.
Johannes, jag och Michelle, ser Steve i bakgrunden och den galna Brasilianskan.
Michelle träffade jag för första gången förra veckan. En fantastik tjej som gärna bjuder på sig själv genom att berätta hur hon jobbade som TV-flicka innan. Jobbet gick ut på att att hon skulle, iklädd små konstiga kläder, plocka upp en lott och berätta om vem den lyckliga vinnaren var av en bil samtidigt som hon skulle skutta runt och le hela tiden.. Kul att höra för hon verkar vara en otroligt skarp tjej annars, och ett stort bonus är att hon pratar flytande engelska :-)
Michelle och Thais
Thais som är gift med Steve och har bott en massa år i England. Grym tjej som har varit en stor räddning för mitt sociala liv..
Var nere på stranden i dag. Det har blivit jätte kallt här, i dag när solen försvann var det bara 19 grader, burr. Kanske tom är varmare hemma nu..
Nej nu måste jag smita.
Kramar
Modevisning
Återkommer kanske i morgon med lite bilder..
Kram kram
